Skånes badstränder

Friluftsbadet är för svensken sommarens höjdpunkt och ständiga samtalsämne. ”Har du badat än?”, ”Var det kallt?” är repliker som följer oss från maj till september. Frågan om sand eller klippor är dessutom en (ursäkta vitsen) vattendelare; ytterst få stenbadare gillar sand mellan tår och tänder, och ännu färre sandälskare förstår charmen med stenhårda plums och träsmak efter solbadet. Av Staffan Sjöberg

Friluftsbadet är för svensken sommarens höjdpunkt och ständiga samtalsämne. ”Har du badat än?”, ”Var det kallt?” är repliker som följer oss från maj till september. Frågan om sand eller klippor är dessutom en (ursäkta vitsen) vattendelare; ytterst få stenbadare gillar sand mellan tår och tänder, och ännu färre sandälskare förstår charmen med stenhårda plums och träsmak efter solbadet.

På Sveriges Riviera, från Åhus i nordost till Ängelholm i nordväst, är det mestadels sand som gäller; vit och mjölfin eller grövre och ljusbrun. Vad är de överbefolkade och hårdexploaterade strandremsorna runt Medelhavet mot dessa milslånga, rymliga slöserier med naturprakt i vår närhet? Bara vädret är hyfsat slår de alla playor i världen: nära, störst och - gratis. Inte en hutlös solstolsuthyrare, inhägnad eller discodånande charterbar i sikte.
Följ med till de skånska stränderna!

Åhus -Yngsjö
Den fyra mil långa kuststräckan som kallas Ålakusten breder ut sig ända från Kristianstad ner till Österlen och det vresiga berget Stenshuvud. Det är höstarnas ålfiske och de många ålabodarna som gjort stranden känd, men sommartid är det bad som gäller. Sanden är finkornig vit flygsand som ständigt möblerar om bland dyner och bottenrevlar i samspel med väder och strömmar. Inte minst sedan ekarna skövlades på 1700-talet har sanden ofta haft fritt spelrum, trots sentida plantering av tallskog. I kronoparken Äspet söder om Åhus hamn rastar flyttfåglar och gör platsen till ett eldorado för fågelskådare på sensomrarna.

Mälarhusen-Sandhammaren
Nästa stora sammanhängande playa sträcker sig från Skillinge i norr till Löderup i söder. Den ganska flacka stranden vid Mälarhusen övergår i dyner ju längre söderut man kommer; förbi Borrby Strand med sin campingplats och märkliga swimmingpool inne bland strandtallarna, till Sandhammarens höga klitter.
Närmare en totalt ostörd naturupplevelse är det svårt att komma på den skånska rivieran.
Vandrar man vidare söderut längs den allt folktommare stranden minskar tyghalten drastiskt på de badande; det finns ett oskyltat naturistbad vid Hagestad, och stranden besöks även av män som gillar andra män.
Sandhammarens namn kommer av dess tvivelaktiga rykte bland sjöfarare som en av Europas farligaste kuster att passera. Havsbottnen utanför stranden är en skeppskyrkogård med tusentals förlista fartyg.

Skanör-Falsterbo
Närheten till Malmö och den utbyggda järnvägen satte snabbt det förra sekelskiftets förmögna borgare på spåret till Falsterbonäset. Förnäma sommarvillor byggdes, och det första - numera rivna - strandhotellet samt en försvarlig mängd små docksöta badhytter uppfördes nära vattnet. År 1908 invigdes det kontinentalt inspirerade lyxhotellet Falsterbohus, och på den vägen har det varit sedan dess i denna sydkustens mest mondäna badort, numera fullt utbyggd med exklusiva sommarhus och lyxrenoverade fiskarhus. Däremot knäckte charterresandet de mest exklusiva hotellen och även casinot som stängdes på 60-talet.
Stränderna är flera kilometer långa och långgrunda, och där står fortfarande karamellfärgade badhytter, numera permanent uppförda uppe på klitterna, i stället för de ursprungligen isärtagbara hytterna som ägarna tog med sig hem på hösten. Förbudet för enkelt folk att byta om utomhus övervakades av vakter med käpp.
Idag söker sig de flesta badare till Kämpinge i öster, även om trängseln avtar längre västerut, via Ljunghusen bort till Falsterbo och Skanör. Här ses fortfarande många villaägare hälsa vant på varandra på väg ner till vattnet iförda badrock för sitt vanliga morgondopp, och ve den utsocknes som inte förstår att lämna de långa bryggorna direkt efter badet, för att nästa person ska kunna doppa sig naken utan publik…

Malmö-Ribersborg
Bada mitt i stan! lovar fler än en skånsk tätort, men få stora städer söder om Stockholm kommer så nära idealet som Malmö, vars urbana Copacabana heter Ribersborg, en mycket långgrund och 2, 5 km lång sandstrand bara 20 minuters minuters promenad från Stortorget. Glasskiosker, strandcaféer och gatukök kantar denna lekplats för små och stora barn som utöver badet utövar alla sorters bollspel, grillar och vindsurfar. Här badar man vid Scaniabadet - ett djuphavsbad från bryggor och ett stort soldäck i trä, med utsikt över Öresundsbron, Köpenhamn, Malmös Västra Hamn och det  54-våningshuset Turning Torso.
För den som vill förlänga badsäsongen till advent och förkorta sträckan till simdjup finns det anrika Ribersborgs Kallbadhus längst ut på en av träbryggorna. Komplett med vedeldad bastu och paviljonger i genuin snickarglädje från förra sekelskiftet.

Lomma-Bjärred
En tämligen smal playa, där den rikligt ilandspolade tången sommartid schaktas bort för att de badande ska komma ner till de extremt långgrunda stränderna. På många platser måste man vada 5-600 meter för att nå mer än knädjupt vatten att plaska i. Även här är strandkulturen kontinental, med serveringar, lekplatser för barnen, golf, surfing och ymnigt med campingplatser.
Till synes halvvägs till Danmark sträcker sig den Långa Bryggan, på vars ände det relativt nybyggda kallbadhuset tronar, med privat medlemskap och elegant restaurang.

Helsingborg-Råå
Liksom i Malmö är denna stads fäder och mödrar stolta över att kunna erbjuda bad i stadskärnan, varifrån stränderna sträcker sig miltals både söderut och norrut. Längst i söder ligger Fortunabadet följt av Rydebäcksbadet som hänger ihop med Örby Ängar, ett flera kilometer långt strandområde med fin sand och gröna ängar bakom. Längre norrut ligger Råå vallar, en av stadens finaste och  största badplatser. För nära tvåhundra år sedan, 1709, landsteg här en dansk invasionsarmé för att återta Skåne från svenskarna. Den höll på att lyckas, men besegrades av svenskarna år 1710 i slaget vid Helsingborg och tvangs tillbaka över Sundet. Sedan dess har danskarna endast kommit i fredliga avsikter. Det mest centrala badet i Helsingborg är Parapeten-badet, beläget på hamnpiren med samma namn. Där badar man med utsikt över den livliga färjetrafiken mellan Helsingborg och Helsingör, mitt i Skandinavien!

Mölle
I denna fiskeby vid foten av Kullen och med Höganäs Bruk som bygdens motor uppstod i slutet av 1800-talet en svensk motsvarighet till de stora badorterna på kontinenten. Gemensamhetsbadet uppfanns, varvid män och kvinnor spontant och skamlöst idkade friluftsbad tillsammans. Visserligen var de iförda mer tyg än de flesta skylde sig med på landbacken, men ryktet om Mölle som syndens näste flög vida över Europa. Det fick många att förfasa sig, en del att förtjusas – och båda kategorierna vallfärdade snart troget med båt eller tåg till det snabbt växande Mölle. För att inte skylta med sina böjelser valde många badgäster att ställa sin post till grannorten Arild, dit de gick varje dag – 12 km tur och retur - för att vittja brevlådan. Kung Oscar II och prins Eugen var här 1886 och 1894, och till och med den tyske kejsaren Wilhelm II gästade Mölle 1907. Det bidrog till att locka Europas jetset. Här blandades danska, tyska, svenska och franska röster, valrossmustascherade kavaljerer i badkolt plaskade med nymfer i tvärrandig badklänning medan hotell och pensionat växte likt svampar ur jorden.
Idag har charterplanen tagit turisterna till sydligare badorter, men den kontinentala prägeln finns kvar, liksom de friska baden runt Kullaberg.

Ängelholm-Klitterhus

Norr om Kullahalvön, vid Skälderviken där Rönne å mynnar i havet, finns spåren av en av de äldsta badkulturerna i Sverige. Här har vattnet hunnit bli saltare och strandsnäckorna fler och vitare än i Östersjön och Öresund, och sanden är brun och grov.
På tjugotalet växte här borgerskapets dröm om ett sundare sommarliv i form av luftigt eleganta villor fram. Småningom kunde även Ängelholms lägre tjänstemän bygga egnahem nära stranden, men de dominerade inte badlivet på orten. Det gjorde däremot de besuttnas glättiga krinoliner, solparasoll, lövade hästskrindor, tennisbanor och midsommartraditioner.
Klitterhus var ursprungligen en sexkantig badpaviljong med kaffeservering, men efter en storm 1922 flyttades och tillbyggdes detta badtempel till sitt nuvarande utseende av kontinental, om än lite medfaren, strandrestaurang.

Staffan Sjöberg är journalist sedan 30 år, har skrivit böcker om hav och segling och drivit gästgivaregård på Österlen. Arbetar nu som konsult med medieträning.

© skane.com 2014